Om Malta och hur malteserna kom dit

Malta är en medelhavsö som genom historien har bytt ägare nästan otaliga gånger. Ibland har en ny regent tagit över makten genom krig, andra gånger har ön bytt händer genom giftermål, allianser eller andra uppgörelser. Malta har, trots att nationen är ung, en lång historia som sträcker sig cirka 7000 år bakåt i tiden. Den innehåller mycket krig och lidande men också goda tider då ön har frodats på alla plan. Vid fler än ett tillfälle i historien har ön hamnat i centrum av händelser och därigenom satts på kartan.

Malta får sina första invånare

Omkring 5200-talet före Kristus anlände de första människorna till Malta i form av sicilianska nybyggare. De bodde i grottor och livnärde sig på jordbruk, fiske och jakt. Under de kommande årtusendena kom de maltesiska bosättarna i kontakt med andra civilisationer och flera tempel och monument byggdes under denna period, varför den kallas tempelperioden. Vissa av dessa tempel är över tusen år äldre än såväl Cheopspyramiden i Egypten som Stonehenge i England. Vissa tempel antyder att detta var en helig ö och ett centrum för religiös dyrkan.

På 700- och 800-talet före Kristus koloniserades ön av fenicier som senare efterträddes av kartager, vilka styrde mellan år 480 och 218 före Kristus. Under den kartagiska tiden ägnade sig befolkningen åt att odla oliver och johannesbröd samt tillverkning av textilvaror, innan kartagerna med hjälp av den maltesiska befolkningen fördrevs av romarna. Romarna tog kontrollen över Malta genom de tre puniska krigen mellan år 264 och 146 f.Kr. År 60 förliste Sankt Paulus skepp på ön och han spred under sitt besök kristendomen hit.

Malta är en liten ö med färgstark historia

Malta blir självständigt

Ön var därefter under bysantinskt styre tills den år 870 invaderades av nordafrikanska araber som spred islam. Cirka 1090 lyckades normanderna, som hade tagit sig till Malta från Sicilien, erövra ön från araberna efter 30 år av strider. Under medeltiden plundrades ofta ön av nordafrikanska och turkiska sjörövare, som tog slavar. Ön tillhörde olika europeiska kungligheter och aristokrater, vilka tilldelades den genom äktenskap, allianser och olika fördrag. 1479 blev den genom ett äktenskap mellan Isabella I av Kastilien och Ferdinand II av Aragonien ett del av det spanska riket.

1530 skänktes de maltesiska öarna till Malteserorden, som lyckades försvara dem under det Osmanska rikets invasion 1565 men inte mot Frankrike när Napoleon 1798 tog makten över ön. Två år senare lyckades malteserna med hjälp av brittiska trupper ta tillbaka ön, som senare blev en brittisk koloni men avböjde att integreras i Storbritannien utan förklarades istället självständigt den 21 september 1964. Den 13 december 1974 utropades landet till en republik och några månader senare drog britterna tillbaka sina trupper från Malta.

Krig på gott och ont

Malta har genom åren upplevt mer än sin beskärda andel krig och andra avgörande händelser som kolonisering och plundring, vilka har medfört mycket lidande. Men det är också just dessa krig som har format den maltesiska civilisationen och dess språk, kultur och religion. Genom de forntida lämningar som har bevarats på ön kan man än idag känna historiens vingslag. Denna unga, lilla önation har gång på gång lyckats resa sig och växa sig starkare med sina erfarenheter och de utmaningar man har övervunnit.